Tisdag den 11 augusti, (dag 10)

Denna dag, ett skönt äventyr, en tisdag mitt i livet...

 Idag har vi upplevt den underbart vackra omgivningen runt Comosjön. Vi valde att åka "medsols" från Mandello till Lago di Comos pärla, Belaggio som ligger i "skrevet" på den kroppsformade sjön.

Vägen slingrar sig som en kåt orm mellan sjön och klippväggarna. Det är inte helt lätt att hålla fokus på trafiken då den smärtsamt vackra omgivningen pockar på för att uppfylla alla ens sinnen. Jo, det är sant: Under resan blir man till och med antastad av de mest anslående lukter. Man kan inte låta bli att fundera över detta med sambandet mellan landskapets skönhet och Italienarnas sinne för det estetiska. - Nu vet vi varför folket i Mandello har ett sådan sällsynt öga för sköna linjer...

Belaggio kändes som ett riktigt ställe för jetsettare och det sköna folket. En av de mest kända glassare som har hus i trakten är tydlige George Cloney. Honom såg vi inte röken av...

Under den kurviga färden bekymrades jag något av den gula lampan som betyder Q-eight:isk roulette. Till slut lyckades jag uppmärksamma  mina kumpaner om detta faktum. Vi stannade till vid en mack där vi fick betjäning medelst handlingskraftig påfyllning av våra tankar (eller rättare sagt hojarnas...)

Medan vi stod där stormade det in tre stadiga genlemen på gamla klassiska Guzzis. De parkerade och kom oss till mötes. Många "Belissima" och "bella" utväxlades och så småningom kom det fram att en av männen var president i Club Moto d´Epoca i Bellagio.

"Baconslicare" med vidhängande Guzzi

Handskakningar mellan presidenterna utväxlades och vi fick en uppvisning av hur en riktigt låg tomgång låter. Vi rotade fram några klubbmärken att överlämna och då kastade sig Belaggiopresidenten upp på sin hoj, medan en av de övriga uppmanade oss att stanna ytterligare några minuter. Vi läskade oss med svala drycker, fotade och mådde gott. Så småningom dök presidenten upp igen och lämnade stolt över klubb-kepsar och t-shirts. Vi åkte därifrån med en skön känsla av att ha stött på ett gäng trevliga gubbar som fördrev en ansenlig del av sin tillvaro tillsammans på macken med något gott att dricka i sina glas... En tillvaro som kändes långt ifrån ekorrhjulets stadiga, knarrande lunk.   
    

The eagles has landed in mandello del lario, yieeehaaa

I dag hoppas vi få besöka en Guzzisamlare i Bergamo. Sedan bär det av till Mandello och Al Verde.

Italien är ett uland vad gäller internet :-)

Om kvinnors sätt att kommunicera, lördag 8/8 (dag 7).

Som ni ser ska jag snart avhandla ett rykande hett ämne.

Denna den sjunde dagen har varit en dag av stora  känslor. I dag lördagen den 8/8 2009, klockan 10.29 (NT= Nickes Tideräkning), fick jag äntligen beträda moderlandets jord för första gången, (jag när ju en bestämd misstanke om att jag blivit bortbytt på BB...)

Så fort vi rullat in över gränsen till Bella italia var jag därför tvungen att kasta mig av från Dayzzis väl nötta sadel för att kyssa marken i någon slags liten hemkommingcermoni.

Banne mig om inte Dayzzan också kände sig uppiggad av att få känna av moderlandets heta vindar och vägar...

Vi valde att checka in på Autostradale-vägnätet för att ha en rimlig chans att ta oss till Julle i Bergamotrakten. Vår plan att slippa rulla upp till kvällsstopp i någotsånär rimlig tid såg faktiskt länge ut att hålla måttet...

När vi hade mindre än hundra kilometer kvar till etappmålet, fick plötligt min kära italienska (och kanske också jag...) ett litet glädjefnatt när vi drog på i en lyckorusartad acceleration längs en påfartskurva ut på en ny motorvägssträcka. Varvräknaren vispade till i samma snabba takt som Dayzzan och jag kastade oss framåt i rasande tempo, akompanjerat av ett kraftfullt, lustfyllt avgrundsvrål. (från oss båda)

Snabbt slocknade dock mitt vällustiga leende när oljetryckslampan tändes med sitt olustiga sken.När bakhjulet dessutom började slira omkring fann jag det för gott att försöka få stopp på både motor och framfart. när jag väl vågade titta ner på motorn såg jag att både den, marken och min stövel var fullkomligt dränkta i olja.

Snabbt var mina kompisar på plats, både de och deras hojar var impregnerade av  oljan som jag så frikostigt spridit i ett rök och regnmoln i mitt kölvatten. Ganska snart kunde vi  konstatera att det "bara" var banjokopplingen  på en av slangarna från oljekylaren som släppt från pressningen.

Vi rullade in i skuggan av några träd på infarten till av Agip-mack som låg på misstänkt lämpligt ställe, där vi efter lite klurande kom på att vi rätt enkelt kunde göra en kylar-by-pass, med hjälp av den kvarvarande hela slangen.

Om ni orkat läsa så här långt undrar ni säkert vad detta har med kvinnlig kommunikationa att göra??

Jag tolkar då denna händelse som att det helt enkelt var ett sätt av min kära signora att säga: "Tack, men nu har jag faktiskt fått nog av den här svennebanan-oljan som du matat mig med så länge. Nu vill jag (banjo mig) äntligen få smaka sval, dyr och fin italiensk olja av bästa sort i stället. Tror du att de har någon sådan på macken där borta, kanske??"

Efter Två flaskor prima Agip 10W/60 à 165kr/liter, spann hon till min lättnad som en nöjd och glad tiger igen. Tur var väl det, eftersom helt nya äventyr väntade. För framför oss hade vi att uppleva en sällsam jakt på den rätta vägen. Via den rätta kyrkan - bland så många, många andra... men det är förståss en helt annan historia...

Vi började dagen med en rejäl frukost på båthotellet för att stå oss så länge som möjligt. Det visade sig vara ett bra beslut då vi efter en del felkörningar ut ur Prag, bara lyckades få tid med en baguette på världens tråkigaste tankställe i södra Tjeckien.

Uttjeckningen från hotellet som tognästen en timme tror vi får bli ett separat kapitel, vid tillfälle.

Betalandet på det tjeckiska tankstället och vice riksterrierns (Kjelles, se upp Sverker...) agerande på marken likaså.

Hela dagens åkande har varit i värmenstecken. Vi har varit våta av svett ända seden uttjeckningen från hotellet

Nu pratar Nicke:

Dagen har varit helt fucking underbar.  Strålande, svettdrypande väder, speciellt för coola killar i läder (jag och Sir Jari). Underbara vägar och fantastiska vyeri södra Tjeckien och än mer när vi inträdde i Österrike. 

Idag har vi inte haft några missöden som varit överdrivet menliga. Visserligen har jag tappat handskar och nycklar vid några tillfällen, men mot lösen av  pilsner har mina kamrater lämnat prylarna åter.

En del strul  i kassa kassasituationer har vi haft idag, men som jag ser det är det ju sådant som ger nyans åt livet.

Nu sitter vi på ett Gasthaus/slakteri i Österrike, vid en underskön sjö, med ett amgnifikt berg i fonden. Vi har ätit livets hittils godaste Wienerschnitzel av kalv på vårt gasthaus, och därtill fått oss livs både pilsner och Jäger.

Zumorgen siktar vi mot nästet där Eaglea dare, kan det bli mer passande fören delegation från världens bästa örnklubb?

Auf widerhören.

Prag, 5/8

Sir Jari och il presidente hade bestämt sig för ta en joggingrunda på morgonkvisten. De bestämde sig för att kl.8 var en bra tid, men var det lokal tid eller svensk tid?
Tobbe hade lurats lite och fått grabbarna att tro att klockan var en timme mer än den faktiskt var. Detta ledde till att löprundan genomfördes redan kl.7, hurtiga killar, eller hur hahaha

Tobbe med en prisvärd Troffé, Staropramen för 7 kr/ 0,5l flaska

Därefter intogs en frukost där vi alla 4 kom fram till vad dagen skulle innehålla och nedan ser ni listan:
-bloggande surfande med kaffe på akterdäck (TJECKED)
-promenix in till old town (TJECKED)
-hitta en laddare till Nickes videocam (TJECKED)
-gå över Karls brohe (TJECKED)
-lunch på stan (TJECKED)
-guidad tur på Staroprahmen-bryggeriet (TJECKED)
-se helt klockslag på Astronomical clock (TJECKED)
-ta en burger på mc Donalds (TJECKED)
-titta till Nationalmuseum (TJECKED)
-middag på Soldaten Svejk (TJECKED)

Imorgon bär det vidare mot örnnästet (inte det slutgiltiga utan det som filmen, med samma namn, utspelar sig på.

/ Tobbe

Vilken fantastisk båt vi bor på.

Vi har en svit i aktern på båten med två flotta rum och panoramafönster mot floden. Maten vi åt, sent i går kväll i den fina restaurangen var mycket god.

Jari och jag har varit uppe i arla morgonstund, trots något tunga huvuden och joggade en halvtimme. (Betänk också att vi ligger en timme före er på klockan) Nu är det skönt att det är gjort.

Vi skall upp och käka frukost nu, sedan ut och kika på stan. Idag har vi ju nämligen vilodag från hojarna.  

   / Nicke 

Regnfri dag 4/8, from Jaznick/Pasewalk to Praha:

Starten gick i strålande solsken. Det var nyttigt för vår fortfarande dyblöta utrustning.
Vi valde att ta autobahn ca:30 mil, för att avverka det relativt tråkiga
norra Tyskland, så fort som möjligt. Mitt på denna autobahnresa
togs en välförtjänt fikapaus med en inköpt käse- unt wurstbaguette och nykokt presidentkaffe, gott som bara......

Efter en del diskussion beslutade vi oss för att halvera
hastigheten på vår framfart och tog av till mindre vägar vid Cottbus.
Nu fick Kjelles GPS lite mer att göra då den fick leda oss genom
slingriga vägar. När gränsen till Tjeckien passerades övergick
ölreklamskyltarnas budskap frå Radeberger till Staroprahmen.

Priset på bensin sjönk från 17 till 11 SEK och vi hade
naturligtvis tankat på fel sida.

Dagen förlöpte utan några större tekniska mankemang, det enda som
är värt att minnas är ett antal förtida spjällhusavgångar som
inträffade på slutet av resan. Då tvingades vi pausa för att
återmontera. Nicke var ngt. svettig när vi surrade runt för att
hitta botellet, vill jag lova, kanske speciellyt när snusnäsduken flög av mitt på en av stadens broar och dansade runt i trafiken. Men han klarade dock pärsen med bravur.

Botellet visade sig fint som snus och våra hojar fick ett eget tryggt boende, inlåsta i ett "bergrumsgarage" innuti kajen, alldeles vid Botellets landgång.

Trevligt mottagande och flott tvårumssvit i akterkajutan, med sköna luftiga rum och utsikt mot broarna över floden Vltava. Priset? Billigt tycker vi, ca 400 SKr/näsa och natt.

Gissa om den första klunken öl smakade ljuvligt för de tappra, svettiga!?...

Efter 20 mil i hällregn var det riktigt gott att få några timmar rast på färjan. För att ha något gott och värmande till kvällen

Tillägg i efterhand:

Även här har bloggpolisen stulit lite text. Fortsättningen var som följer: 

... till kvällen, så valde vi med stor omsorg ut en spännande singelmalt, vi aldrig tidigare avnjutit. Tyvärr gick den åt... osv. (Fortsättning i efterföljande inlägg)

Tyvärr gick den åt redan när vi kom ner på bildäck, eftersom Sir Jari av någon anledning fick för sig att testa buteljens hål

 Tillägg på inlägget Tisdag 090804 (Från Admiral Botel i Praha)

Ooops... Det där såg inte så helt bra ut.

Fortsättningen skulle vara så här:

...eftersom Sir Jari av någon anledning fick för sig att testa buteljens hållfasthet genom att daska den mot durken. Nåvlä, då slapp vi ju släpa den veklingen med oss.. Guten nacht.

Efter 20 mil i hällregn var det riktigt gott att få några timmar rast på färjan.

gissa vad? Inte ett enda haveri till. Befinner oss i östra tyskland, 20 mil nedåt från sassnitz.

spänningen är över. Båten hanns med 5 min marginal. Men vi är inga torrbollar längre.

Dag 2, From Tina to Jaznick/Pasewalk
En blöt upplevelse men Moto Guppina tog oss stadigt framåt mot
vårt mål. När dom väl fick landkänning på kontinenten kändes
milen ändå enklare trots ihärdigt regnande. Eftersom avståndet
till Prag var lite för långt för att göra på en dagsetapp, beslöt
vi oss för att rulla på så långt som möjligt. Vi kom ca:20 mil
till Jaznick där vi efter lite om och men hittade ett mycket
trevligt gasthaus á 49 eur/rum/natt.

brusten gaswire. Halvvägs till trelleborg, strid mot klockan nu. Hmmm